Samarbetsprojektet JSP
1999-2001

Serveringsförslag  

Nyheter

Tunnbrödstest

Produkter

Beställa bröd

Hälsoskäl för att äta
kornmjölsprodukter

Var man kan köpa brödet
Sverige

Var man kan köpa brödet i
utlandet

Samarbetsprojektet JSP  

Konflikten med Posten   

Coop

Kontakt

Olles bok

Hem
Samarbetsprojektet JSP(Jämtland-Härjedalens
Samarbetsprojekt
) byggde på en idé om att småskaliga livsmedels-
producenter i Jämtland och Härjedalen med en hantverksmässig
produktion behövde en kanal, som dom själva hade kontroll över, för att
komma ut på marknaden.

Brett urval av produkter
Initiativet fick genast gehör från både myndigheter och en mängd
livsmedelsproducenter och inom kort startade projektet som drevs av
bageriet med Lars-Erik Olofsson och Per-Olof Melin som projektledare.
Deltagare i projektet var bl. a. Jämtspira, Skärvångens Gårdsmejeri,
Slåttsjöns Gårdsprodukter, Ingmo D´Amario, Beriths Skorpor, Koka-
Koka och Hammerdals Renslakteri.

Försäljning och administration
Projektet gick ut på att deltagarna skulle ha ett gemensamt
försäljningsbolag som hade hand om försäljning och fakturering av de
deltagande företagens produkter. I praktiken så fungerade det på
följande sätt: Projektet hade 2 resande säljare och 1 telefonsäljare som
till sin hjälp hade ett ”orderprogram”, utvecklat av Lars-Erik och
programmeraren Jörg Schiemann. Säljarna reste runt i Jämtland och
Härjedalen och tog upp order, i samarbete med telesäljaren, på alla de
deltagande företagens produkter.

Efter dagens slut så skickades dessa order elektroniskt(telefonmodem),
från en klientversion av orderprogrammet, till en serverversion av
samma program. Servern delade sedan upp ordrarna så att varje
deltagare fick sin del av grundordern, via elektronisk överföring.
Jämtspira fick getostordrarna, bageriet fick brödordrarna osv.

Avancerad mjukvara
Producenterna hade också klientversioner av orderprogrammet och
kunde med dessa skriva ut följesedlar som sedan användes när varorna
skulle skickas. När sedan varorna var skickade så angav producenterna
det i klientversionen och denna information skickades till servern som
skapade och skickade ett fakturaunderlag (när alla i ordern ingående
produkter hade blivit levererade) till ett företag som skrev ut fakturan,
skickade den till kunden, tog emot betalningen och redovisade den till
servern(s.k. factoring), allt detta skedde med elektronisk överföring.

När servern tog emot en betalning så delades pengarna upp och varje
företag fick sin rättmätiga del. Systemet innebar stora besparingar i tid
och pengar för de deltagande företagen genom att administrativa
sysslor såsom orderhantering, fakturering och kundreskontra sköttes
helt och hållet av orderprogrammet.

Gott mottagande från handlarna
Genom att presentera dessa högkvalitativa produkter under ett
gemensamt namn så fick man ett bra gensvar från de lokala
dagligvaruhandlarna som uttalade sin tillfredsställelse över att kunna
köpa lokala produkter från en och samma inköpskanal.

Projektet försökte också att samordna transporterna av dessa produkter
för att på så sätt minska både kostnader och miljöpåverkan. Något som
också väckte Transportrådets intresse och som också stödde projektet
ekonomiskt.

Sveket
Tyvärr fullföljde inte alla deltagarna, (Jämtspira och Skärvången) sina
åtaganden vad beträffar den egenandel som alla deltagare skulle betala
som en procent-sats baserad på hur stor försäljningen av deras artiklar
var inom projektet. Trots att projektet speciellt i Jämtspiras och
Skärvångens fall var till mycket stor nytta i fråga om att hitta nya kunder
och lansera nya produkter.

Följdverkningar
Jämtspiras och Skärvångens avhopp utsatte projektägaren, Erikssons
Tunnbröd som då nästan ensam fick betala egenandelen i detta miljon-
projekt, för stora ekonomiska påfrestningar som nästan ledde till att
företaget gick i konkurs. Och, som det har tagit bageriet mycket lång tid
att återhämta sig från.
Maud & Olof Erikssons Tunnbrödsbageri
Copyright © 2010